Insändare Fria ord Göteborgs-Posten 6 januari 2023
Det är inte ovanligt att den som är i behov av omsorg behandlas som mindre vetande, skriver Lars Engkvist.
Det är ett stort steg att flytta till ett äldreboende. Från att ha levt ett självständigt liv blir du beroende av hjälp från andra. När du väl flyttat in kommer du snart att upptäcka att hjälpen inte kommer så fort som du skulle önska. Långa stunder av väntan på hjälp är det vanliga. Och den som kommer och hjälper dig måste snart skynda vidare till en annan behövande.
Bara för att en person blir gammal, skröplig, glömsk och förvirrad betyder det inte att hen inte ska ha rätt att bli hörd och tagen på allvar. Det är dock inte ovanligt att den som är i behov av omsorg behandlas som mindre vetande. När vården tar över, blir inte sällan också de anhöriga omyndigförklarade. De professionella vet bäst.
Personalen pekar, med rätta, på resursbrister. Det är för få som arbetar direkt med de äldre på äldreboenden och inom hemtjänsten. Förutom att utöka personalen borde det vara möjligt att se anhöriga som en resurs.
De äldre och deras anhöriga kan säkert bidra mycket mer än nu till planering och utveckling av äldrevården. Kunskaper om vad som behöver göras för att det ska bli bättre och passa de äldres behov och önskemål finns hos de närmast berörda. Att överhuvudtaget bli hörd, tror jag är grunden till att bli erkänd som en person att räkna med.
För att de närmast berörda ska bli mer delaktiga i äldrevården behövs mötesformer där alla kan komma till tals, bli lyssnade på och erkända som kunniga och betydelsefulla. Målet är att få till en jämlik relation mellan brukare, anhöriga och professionella som möjliggör ett samarbete för en bättre äldrevård.
Vi är några personer med lång erfarenhet av arbete inom vård och omsorg som har bildat en ideell förening, Eldrekraft, med syftet att bidra till utveckling av öppna möten där flera perspektiv och röster får plats.
Lars Engkvist, leg psykolog